McKenziekonceptet

McKenziekonceptet

Mekanisk diagnostik och terapi enligt McKenzie-konceptet började med en slumpmässig klinisk observation 1959. Robin McKenzie hade behandlat en patient, “Mr Smith”, som hade ett tio dagar gammalt ryggskott med ischiagli, utan att någon påtaglig förbättring hade ägt rum. En dag bad McKenzie Mr Smith att gå in och lägga sig på mage på behandlingsbritsen och vänta ett ögonblick.

Patienten gjorde som han blivit tillsagd, gick och lade sig på britsen som hade ryggstödet höjt efter en tidigare patient. Mr Smith kom därför att ligga i hyperextension, vilket ledde till McKenzies stora förvåning eliminerade alla Mr Smiths symptom. Det var en början till ett metodiskt utforskande av användandet av upprepande rörelser och statiska positioner i undersökning och behandling av smärttillstånd i lumbal, thorakal och cervikalcolumna.

Förutsägbara mönster av patientrespons på vissa rörelser och positioner blev uppenbara. Den mest fascinerande responsen var centralisering av smärta vid förbättring. Han upptäckte att denna centraliseringsprocess kunde påskyndas och i de flesta fall kunde patienten instrueras att själv uppnå centralisering av symptomen.

Mer än femton års intensivt forskande ledde fram till identifiering av tre mekaniska syndrom, utveckling av filosofin att egenbehandling är ett verktyg för profylax och en snabb identifiering av vilka patienter som behöver mobilisering och manipulation.

McKenzies system har blivit accepterat av både sjukgymnaster och läkare runt om i världen. McKenzieinstitutionen bildades i USA 1982 och har sedan dess vuxit till en internationell organisation. Institutets mål är att erbjuda utbildning och stimulera forskning i de undersöknings- och behandlingssystem som Robin McKenzie har utvecklat.